It's me, Peyton

Aldrig kommer jag bli klokare än då jag var 15-16 år. Allt visste jag.

Härliga liv

Jag har inga konkreta ord på vad det var jag loggade in för att förmedla så jag låter fingrarna vandra medan denna låt spelar och jag ba' wooooh! Idag börjar mina tre ensamma veckor i London. Utan jobb. Och utan pengar. Detta innebär att jag sitter och surfar, läser, sjunger, står på huvudet eller dansar framför spegeln i väntan på en klockren inspirationskick och skapar något fantastiskt.
Eller så fortsätter jag bara dansa.

Solitude

Uttrycket "man mår som man förtjänar" myntas lite väl ofta nu tycker jag. Efter en natts dansande och en sjukt värd kycklingkebab sov jag som en klubbad säl en bit in på eftermiddagen, för att sedan kliva upp och upptäcka att man inte är fullt så dum som man ser ut då halva kebaben ligger kvar i kylen! Värt. Annars har dagen spenderats i sängen, vid äppelmaskinen. Vem trodde det fanns en produktiv bafylla? Well, jag har i alla fall lagt ner sjukt mycket själ i en fetstädning av min kaotiska spotify då jag tidigare mest slagit på hela album/artister i bakgrunden och kanske sparat ett hundratal låtar enbart för att komma ihåg, i en och samma playlist. Resultatet? - Prydligt och allmänt jäkla awesome. Nu gäller det bara att hålla ordningen och lägga in låtarna allt eftersom de dyker upp i minnet för det är fortfarande en aning fattigt.
En uppdaterad version av min gamla chill-playlist "this is where I keep my memories" som slutade som en dump för låtar jag inte visste vad jag skulle göra av. Nu är den... avskalad, och kallas för solitude.

By the cracks of the skin I climbed to the top. I climbed the tree to see the world

for you. for me

Good morning

Shine



Ett sista inlägg från LÅ

Thank
You

Goodbye


toothpaste kisses

Köpte ett gäng promarkers och lät dem vandra över en enorm kartongskiva i några timmar, till detta.


This tune

Jag kommer på mig själv med att sitta och lyssna på en låt på repeat. Inget pyssel, bara lyssnar.

note to self: Kom ihåg vad som är värdefullt, inte vad som blänker

Fisher – You

Oh who knows just what the future holds

Million faces


Typiskt mig

När jag lagt mig i sängen en viss tid, för att jag ska upp en viss tid, är det så typiskt att jag får en kick utav något. Det är olika från gång till gång, men oftast handlar det om en inspirationskick. Nu handlade det om två nattpass i rad och en tväromvänd dygnsrytm. Jag känner för en rad grejer just nu. Promenera, måla på något man inte ska måla på, tina en kanelbulle, åka sparkcykel. Gråta; den här låten är befängt fin.


Jack's Mannequin - Dark Blue

Har hört att det krävs ett geni för att kunna leva i kaos. Min svenska låtsas-ödmjukhet (aka jantelagen) tar över: Kanske behöver man bara vara infödd i det...


This is my escape

http://open.spotify.com/track/1mr3616BzLdhXfJmLmRsO8


Inspiration is everything - Live to inspire

Just nu har jag varit sjuk i två veckor och jag hatar att klaga. Därför vill jag inte skriva så mycket då förkylningen tar upp massvis med plats i huvudet, eller kanske rent utav mosar min hjärna (måste vara den som succesivt rinner ur näsan). Vill inte smitta någon, med pestigt humör. Men jag tittar i alla fall in för att förhoppningsvis smitta någon, med inspiration. James Morrison är fantastisk. Hans tolkning av "Man in the mirror" är... Jaaa man smälter som smör i solsken!
För övrigt så har jag bokat tid för nästa ärr för livet, som farmor skulle uttrycka sig (precis, tatuering). Det blir en egen design.  Fast är man petig så får man vänta länge, fick tid först i slutet av mars. Then again - Den som väntar på något gott...



Några fina som förgyller mina gråa och snoriga dagar i soffan, och värmer i kylan:
Man in the mirror - James Morrison
Forever - Ben harper
This womans work - Maxwell
Rain on the pretty ones - Ed Harcourt
Those sweet words - Norah Jones
Field below - Regina Spektor
Crosses - José Gonzalez


I won't cry if you can't love me like the way it used to feel



Ron Pope - Seven English Girls

Nyare inlägg
RSS 2.0