jag har tappat bort tiden
...och min usb-mobilsladd. Sedan jag sålde min kamera har ni dessutom tvingats tampas med taskiga mobilbilder, och nu inte ens det.
Trästocks var.. Jag kan inte riktigt säga hur det var. Minnet förskönar alltid själva upplevelsen. Egentligen var det nog mediokert, för min del. Men jag är glad att alla andra hade det bra. Jag hade det inte sämre, bara inte på samma sätt. Det var trivsamt.
Efter upplysningar om de ynka noll grader som rådde under första natten (den andra var förmodligen där ikring) så är jag inte förvånad över att jag fortfarande går och hostar, snorar och rosslar här hemma. På jobbet fick jag ta kontinuerliga snytpauser.
Morgonen förgylls av te, te, te, tallest man on earth varvat med sophie zelmani, mera te. Visst är det fantastiskt hur jag alltid lyckas framställa mig själv som en cyniker när jag bara låter fingrarna vandra över tangenterna? Jag är inte bitter över att jag for till trästocks, blev sjuk eller ens sålde min kamera. Jag ångrar aldrig något. Men det behöver jag inte klargöra för andra än mig själv. Detta är till mig. Det har egentligen alltid varit till mig.
