Vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar? Och vem vet hur länge vi har varandra?
Du vet hur man brukar säga att man kan känna om någon iaktar en? Så känns det ikväll, med månen. Den är stor. Jag menar bautastor, och den lyser rakt in genom mitt fönster. Det är inte obehagligt, det känns bara lite som om jag blir berövad på min natt-ensamhet.
Här sitter jag och virkar i takt med Håkan Hellströms toner. Jag brukar inte lyssna på honom längre, men det är som de säger, att det är något visst med Håkan. Och den här låten är ju befängt fin.
Kommentarer
Postat av: tudda
va fin du är! hela du!
Trackback
