Hurra för julgubbarna
Jul-stressen ligger i luften, julklapparnas fel om du frågar mig. Dessutom har alla dessa gråa dagar av regn och plusgrader byggt upp en irritation. En irritation som i nattens och förmiddagens minusgrader har frusit fast, och nu hänger den i luften.
Påväg in till centrum är gatorna folktäta. Mellan biografen och Shopping-gallerian hamnar jag bakom ett medelålders par. Kvinnan pratar på oavbrutet medans mannen tittar i skyltfönstren på sin sida av gatan. Kvinnan avbryter sin monolog och tittar upp på mannen, "Men nu lyssnar du ju inte ens! Jag blir så...". Mannen vänder sig till kvinnan och säger lugnande att det gjorde han visst också.
På vägen hem, precis utanför parkeringshuset står en gubbe och en gumma. Gubben hade gått in för att parkera bilen och kommer nu ut en knapp stund senare. Gumman stampar i backen samtidigt som hon gestikulerar argsint och utbrister "vilken TID du tar på dig!", varpå gubben är precis sådär lugn som gubbar är. Han tar hennes hand i sina händer och ser henne i ögonen "Seså, vi har hela eftermiddagen på oss".
Vilken tur att gubbarna finns och kan påminna gummorna om vad julen en gång i tiden brukade gå ut på.
