mistermellz

Saker är alltid precis som de verkar. De är precis som de verkar, och precis tvärtom.

Jag är en simpel människa, för jag gör precis vad jag behöver, men jag gör inget av det jag borde.

Därför är jag en totalt komplex människa, helt omöjlig att förstå.

Allt bestäms utifrån vår egna, individuella värld. Det finns ingen gemensam värld.

Det är heller inte bara en värld, utan snarare massor med världar, i en galax.

Varje människas galax har ett solsystem, som sig bör.

Det finns planeter. Planeter som är större, mindre, olika klimat. Det finns planeter med otroligt hög aktivitet och planeter där allt bara står stilla.

Satelliter.

Som snappar upp olika signaler, svarta hål som slukar all energi, rymdskräp man inte vet vad man ska göra av, kometer som svischar förbi och sedan är borta. Stjärnor som lyser.

Så finns det solen.

Den lyser starkast, men är också farligast för om du mot alla förmodan tar dig tillräckligt nära, i en speciell rymdfarkost där du svävar runt och ser allt annat som väldigt litet genom ett litet, runt fönster, då kommer du till slut alldeles för nära. Blir bränd.

Allting kretsar kring solen.

I min galax är du solen,

och jag vet inte hur jag ska komma nära utan att brinna upp.