mistermellz

Nu var det ett tag sedan jag lät fingrarna vandra över tangenterna, sådär på riktigt och länge. När jag är som mest uppe i något nytt och mitt eget. Det kanske inte är en sådan gång nu heller, jag kommer inte att skriva om något grubbligt från djupet av mig. Det är bara det att fingrarna måste få vandra, måste få dansa och reflektera det som finns, eller inte finns där uppe. Nu vill jag bara skriva, inte för att bara skriva, men för att skriva. Så ord bildas i hög hastighet med ingen mening alls, utan bara för att ibland så... Ibland.

Imorgon kommer jag att klicka in på min egen blogg, som jag gör ett tag efter att jag postat något för att få se det med lite fräschare ögon, och jag kommer att försöka tänka mig in i hur orden blev till. Jag kommer att kunna se det framför mig, men aldrig tänka i samma banor igen. Imorgon, genom andra ögon kommer jag att undra om det var onödigt att posta orden över huvudtaget. Sedan kommer jag att tänka fuck it, och låta dem stå kvar.

Fuck it, det är bara något som var.