mistermellz

Jag lyssnar inte lika mycket på musik längre. Eller, jag ägnar inte lika mycket tid åt musik längre. Jag sitter inte och söker tips på något forum, jag håller inte utkik efter mina favoritartisters skivsläpp, jag glömmer bort att slå på ipoden på bussen. Ibland så sätter jag på mig lurarna och när jag stiger av så kommer jag på mig själv med att ha ägnat bussresan åt att lyssna på människorna runtom mig istället.
Det finns få låtar, och dem är svåra att hitta för man får inte söka efter dem. Men någon gång då och då så hör man en låt som antingen är så rätt för just den sinnesstämningen man är i eller så får den en att må på ett helt annat sätt. En bra låt får en att vilja vara där solen alltid skiner och man vill röra på sig, få utlopp.
Men, då och då så hör man en låt som får solen att skina. Jag snubblade över en sådan låt. En låt som påminde mig om hur kraftfull musiken kan vara, och hur skönt det är att finnas just nu, trots att solen inte skiner.



Obadiah parker - hey ya