mistermellz

Jag tänker försöka berätta om mina två jag. Som vanligt inte för att påverka någon eller få någon form av bekräftelse, utan för att det är så det ligger till, och för att jag kan. Det ena är jaget, och det andra är självet. Egentligen är det självet som är jag, men det finns stunder då jag inser att det inte finns tid för människor att förstå självet, och då aktiverar jag jaget. Det har alltid varit så. Jaget är inget vidare speciell, bara mer lättsam. Det handlar inte om att vara någon annan eller säga vad folk vill höra, utan mer om att hålla sig på en viss nivå. Det är faktiskt rätt fegt, för det handlar ju egentligen bara om att komma överens med så många människor som möjligt, dock utan att vara sådär odrägligt falsk och artig på låtsas. Detta är bara ett faktum jag konstaterat. Det är väl därför jag startade den här bloggen också, och det är förmodligen därför jag har ett sådant behov av att få bruka kreativa uttrycksformer över huvudtaget. Här eller till exempel på en vit duk kan jag måla ut mina tankar utan att veta vem som kommer att se dem, och på obestämd tid. Det gör att självet kan härja fritt.

Jag har inte lärt mig att lägga upp videoklipp såhär i inlägget, men om ni klickar här,
http://www.youtube.com/watch?v=Gc4HGQHgeFE&feature=player_embedded så kan jag lova att det är värt mödan.

Alla skeptiker och pessimister kan väl lägga höghatten åt sidan och ta in den här fantastiska energin.

När dammen frös flyttade de ut i sjön, och när sjön frös flög de söderut.


Överlevnad, är vad det handlar om.

Veronica Maggio gör min morgon, tillsammans med fåglarna i fågelbordet och solen som leker tittut. Hur kunde jag låta mig själv glömma allt det fina i kala grenar, spruckna stenar, och i färgerna?


Russin passar inte i min müssli.

En ledig dag är en ledig dag igen och det känns fantastiskt. Jag gjorde allt man ska göra; drog mig lite extra i sängen, lång dusch, en skål müssli framför tvn och nu har jag suttit hur länge som helst och bara tittat på storspoven som pickar på gräsmattan utanför mitt fönster. Undrar om det är samma pippi som kommer varje dag. Killen har hittat en guldgruva.

Nej, jag har bara skaffat ett jobb och blivit vuxen-tråkig. När jag kommer hem om kvällarna är jag en enda stor gäspning och sedan somnar jag. I princip. Sedan är ju hamburgare inte så jäkla inspirerande. Vänta bara tills jag får en schysst dygnsrytm!