mistermellz

Ett regnigt Ao Nang i ett bakfullt resesällskap har lämnat mig med massor av tid för mig själv. Tid som jag spenderat med att sitta på balkongen och läsa Nick Hornby och äta en klase bananer.

I övrigt läste jag Jennys blogg idag och saknade henne ett par ton. Mitt rödhåriga, ändlöst kreativa, mozzarella sticksälskande yrväder.

De andra står och stampar. Beachen på schemat. Jag tror inte att vi legat på en fulare strand än här i Ao Nang, Krabi. Men, jag tror inte att jag kunnat lega på en strand i L-town ändå just nu så den här blir prima skinka.

I övrigt bor vi billigt igen, 200 tbh/natt/person. Det är så det ska va'. Vi kommer att bo här på "fängelset" som vi kallar det (tänk rumänskt fängelse) tills sista natten som spenderas i en bungalow nära Phuket flygplats. Det innebär 6 nätter kvar tills vi ses igen, mitt kära vinterland. Kära säger jag bara för att jag sluppit dig sedan förra säsongen. Det blir en helt lagom lång vinter när den börjar i februari.

Jag lånade Limpans IKEA-sax och gjorde mig av med längderna också. skön bris i nacken och nu går det helt plötsligt inte en liter balsam om dagen. Fantastiskt.

Shit mannen, jag tror de tänder facklorna. Jag måste gå!

En vän jag mötte i Langkawi

Det ar alltsa har solen gommer sig.
Efter nastan sex dagar i detta avslappnade rasta-paradis kanns internet som nagot frammande och onodigt. Detta ar andra gangen jag satter mig vid datorn och jag kanner mig lika tvingad som forra gangen. Ett livstecken och sedan gar jag ut i den riktiga varlden igen. Tillbaka till regnbagsfargade bamboobyggnader och sjungande Malaysianer. Ingen har en enda oro har borta, de gar alla runt utan klocka pa armen och bara flyter med. Det ar nagot nytt och fullkomligt fantastiskt, jag har inte ens blivit rastlos annu och allt vi gjort ar att ligga i vara flytringar och slukat frukt i mangder. Detta ar en helt ny dimension av semester. Vart ar bossen jag ska doda? for detta maste vara sista leveln! Har lever slackers som mig loppan.
Maste jag komma hem?

Nyårsafton började som julafton, och som alla andra dagar här borta i värmen. Dagen kan egentligen börja på två olika sätt; antingen vaknar man med en täppt näsa från fläkten som varit riktad rakt på en i högsta blås under hela natten. Eller, så har fläkten gått på strejk och man vaknar i en pöl av svett. En omelett och en fruit plate på någon restaurang så är man dock i gång hur som helst.

Efter en tidig nyårs/avskedsmiddag för Amanda så köpte vi en piratfilm och tio kilo nödproviant i chokladväg. En film och oräkneliga rulltårtor och kitkats senare så hade klockan hunnit bli närmare elva. Vi bestämde oss för att blanda varsin fuldrink i petflaskor och bege oss ner på stranden för att invänta fyrverkerierna.

När vi kom till slutet av stenplattorna som leder ner från våra bungalows och tårna bekantade sig med sanden så var det som att entra en annan värld. En vägg av färgsprakande festligheter slog emot oss med livemusik, eldshower och leenden som virvlade omkring i dans.

Om du inte har varit i Thailand har du säkert sett bilder på eller hört om dessa balong-liknande lyktor, a.k.a rislampor, som folk tänder på och släpper iväg för att hedra de döda. Om du då inte varit i händelsens centrum själv så kan jag tyvärr inte med ord beskriva känslan som infinner sig när ett tusental sådana svävar över ditt huvud och ut i natten.

Vi stod tysta alla tre och bara tittade ut över himlen en bra stund.

Det var inte förrän Linn vände sig mot mig och sa "Jag kan inte sluta le" som jag insåg att det var precis vad jag stod och gjorde också. Det var ett sådant leende som smyger på en, helt ansträngningslöst, och det är inte förrän man hämtat sig från intrycket som man märker värmen som spridit sig ända ut i tårna.

Vi stod kvar med huvudena maximalt bakåtlutade, utan att utbyta så mycket som ett ord med varandra då fyrverkerierna startade.

Hemma i norra kan man stå precis vart som helst vid hamnkanten och se himlen över isen fyllas med glitter samtidigt som luften fylls med ohh och ahh. Här, på stranden, kan man stå med fötterna i sanden, vågorna som sköljer upp kring anklarna och se himlen rakt ovanför förvandlas till ett tak av gnistrande, utslagna blommor som avlöser varandra.

Leendet sedan tidigare satt som gjutet och jag tänkte att det är precis såhär världen ser ut i ett barns ögon. Jag kände mig som ett barn - fängslad i det trygga nuet av alla sprakande färger och intryck.

-

I periferiet ser jag hur en man tänder stubinen på en raket som är nedstucken i sanden bara två-tre meter ifrån mig. I bakhuvudet ringer min fars ord från barndomen. Tjugo meter bort från en raket. Tjugo meter var väl ungefär femton meter överdrift av ren omtanke. Jag backar några meter och riktar sedan blicken upp mot himlen igen för att se raketen förenas med de andra, men känslan av att det tar en sekund för länge får mig att vända min uppmärksamhet tillbaka till raketens utgångspunkt.

Det tar bara några hundradelar för paniken att utbryta bland alla de kringstående när raketen börjar cirkulera i en blixtrande tornado i sanden. Jag har hunnit några steg bort innan jag greppar situationen. Gnistorna och det högljudda mullret flyger förbi mig och jag sträcker reflexmässigt upp händerna för att skydda ansiktet.

Några få sekunder senare är det över. Folk börjar se sig om kring för att snabbt inse att ingen kommit till skada. Då börjar de skratta. Mannen som tände på raketen skrattar också, men jag hinner precis skymta paniken i hans ögon innan den byts ut mot lättnaden. Någon lyfter upp en liten pojke som har gråten i halsen. Han skrattar inte.

Ett barn kan stå totalt bekymmerfri och förundras över världens vackra fyrverkerier den ena stunden för att i den andra komma alldeles för nära och få se gnistorna i ett starkt sken, på väldigt nära håll.

Leendet jag burit sedan jag satte foten på stranden sitter kvar med hjälp av ansträngning, det har hamnat lite på sniskan. Fyrverkerierna fortsätter att blomma på himlen, men någonstans under de få gångna sekunderna så har även min trygga tillvaro förvandlats till ett brinnande slagfält.

Vi har anlänt på Koh Samui - plagiatens mecca. På de tidigare ställena har man väl stött på en eller tre försäljare, men här snackar vi kvinnor som sätter sig på en på stranden och utbrister "sexy lady! foot massage!". Det är alltså här alla turister glassar, de turistiga turisterna.

Det är även här solen gömt sig de tidigare veckorna. Idag har vi hunnit ligga och steka i två timmar, ätit lunch (för ovanlighetens skull) och bokat en rad aktiviteter. Däribland elefantsafari, kajakpaddling i grottorna, snorkling nummer två och jag ska äntligen få mata tigrar!

Idag var även dagen då jag lärde mig pruta ordentligt. Det slutade däremot med att jag köpte de skitiga visningsexemplaret av mina quiksilvertofflor då de var de enda som passade... Kan vara därför jag fick ett så fint pris, MEN, jag håller mig till min historia - jag är kungen av prutning.

Vi har entrat Koh Phangan. Efter att ha lämnat en så välvårdad och paradislik ö som Koh Tao har jag haft lite svårt att skaffa mig ett fint intryck av Koh Phangan. Det är inte det att jag är kräsen, jag är ju för tusan en lort själv, men man har väl vant sig vid semesteridyllen.

Ön är känd för sitt eviga festande, alla moon partys och även ett helt okej utbud av aktiviteter. Innan vi anlände hade vi förstått att ön skulle vara bra mycket större till storleken än Koh Tao, men även detta blev en omställningsfråga. Vi hyrde direkt vespor för hela veckan för även om vi inte bor långt från civilisationen så är precis _allt_ utspritt över hela ön, så taxi hade inte kommit på frågan. Även om jag trivs till fots inser jag att det skulle ta upp allt för mycket tid att ta sig mellan ställena.

Våra bungalows är oförskämt mysiga, det är första stället vi har myggnät och Adde var så skön igår när hon sa; "man känner sig som en prinsessa". Ha-ha..

Eftersom att ön verkar leva av festande turister så ska vi väl inte vara sämre, klart man vill bidra till deras levebrö'! Idag är det halfmoon party, 22a börjar uppvärmningen inför fullmoon med ett moonset party, 25e äger själva fullmooon rum på stranden och tre dagar efter det kommer svallvågorna av det hela att äga rum på The Pirate Bar. Seda rullar det på sådär antar jag. Hade vi vetat om före hur det egentligen såg ut och kändes hade vi förmodligen stannat en längre tid på Koh Tao, turtle island, och anlänt här lagom till full moon. De andra aktiviteterna som finns här ikring är ju faktiskt samma som Koh Tao är känt för så det hade vi kunnat sysselsätta oss med där. MEN, icke att sura för här hänger jag på andra sidan jorden och chillar runt i ballongbrallor, alternativt utan, dagarna i ända.

Vi har just käkat frukost på vårt favorithak här på Koh Tao (läs det billigaste och närmsta). Det är faktiskt riktigt mysigt och servicen är snabb, snabb, snabb!

Båtresan hit var allt annat än smidig. På grund av skyhöga vågor som kastade runt passagerarna (och fick passagerarna att kasta upp) så tog resan en och en halv timme längre än beräknat. I tre timmar satt vi alltså och höll i oss medan vi bad böner om att det skulle vara över. Såhär i efterhand bör det naturligtvis vara enbart en rolig historia att berätta om, men då vi har minst fem liknande båtresor kvar så är det inte riktigt roligt - än.

I övrigt är ön liten, bergig, fin och väldigt, väldigt kryp-bebodd. Jag som inte har några som helst problem med de små liven har agerat utkastare. Jag har kutat mellan våra bungalows och jagat ut allt från ödlor till kackerlackor. Här om dagen då jag satte mig på dass fick jag sällskap av en knytnävsstor spindel. Till alla människor som varnade oss innan Aussie om att det var krypen och djurens land; ni hade fel. Krypen bor här, på Koh Tao.

-

Igår hyrde vi vespor. Hela dagen rände vi upp och ner för de branta backarna för att hinna se så mycket av ön som möjligt då det är extremt brant överallt och därmed för tungt att bara ta sig till fots.

Idag då vi körde tillbaka vesporna med en timme till godo genomgick de en snabb kontroll och sedan fick vi tillbaka depositionen - våra pass. När allt var frid och fröjd och vi hade hunnit ner för backen kör uthyrningskvinnan ikapp oss och ropar "hello miss, hellooo. broken!" Det såg ut som om en skruv lossnat i underkanten av kåpan.

Efter några minuters civiliserat dividerande samt bönande och beende från hennes sida insåg hon att vi inte tänkte betala och lämnade oss med ett hotfullt "good luck".

Vad göra? Hon hade godkänt vespan och gett tillbaka passen. I värsta fall kan hon lika gärna ha skruvat löss skruvjäveln (ursäkta min franska, det är lite för färskt i minnet än) och kört ikapp oss så fort hon var klar.

-

Idag ska vi paddla kanot. Vädret är inte tiptop men solen lyser genom stackmolnen och vinden är inte lika hård som igår. Planen för följande dagar är: kanot, hike och snorkling. På lördag bär det av till Ko Pangan fram till juldagen då vi drar vidare till Koh Samui och stannar där till efter nyår. Då väntar Malaysia!

På återseende

Här har flipflopsen åkt av, fötterna är på bordet och just nu roar vi oss med kortspel, wi-fi och parfymprover från Victoria Secret. För första gången på över en månad luktar vi inte bara svett...

Moln i Surfers! Just nu forsoker vi tre stackars krakar som ar kvar spara alla vara slantar sa de senaste dagarna har jag levt pa en pase havregrynsgrot varvat med en pase ris... Varvat med kakor, men det ar ju en nodvandighet!

Hola,
Nu guys, har jag bokat en spontanresa till Thailandet. Vi borjar bli rejalt panka och det ar tydligen billigt dar? eh.
Skamt asido, bar av 6e december till Bangkok och sa utgar vi darifran. Hemfard 4e februari sa jag bor landa i Luleland igen 5e. Vet ni? Det ar inte sa jakla latt att blogga harifran. Det hander for mycket. Blir blankt i skallen nar man klickar sig in pa blogg.se.
Naja, jag krigar pa och sa ses vi i vinterlandet i februari!

Jag vet ju att det ar bilder ni ar och snokar efter, men jag maste tyvarr meddela att det inte blir mycket av den varan just nu da det inte finns nagot public network i narheten.
Bilderna jag tagit hittills har jag, begavad som jag ar, lyckats lagga in enbart pa datorn efter att jag raderade dem fran minneskortet och insag att min harddisk inte ar synkroniserad med min macbook, utan med pc... Sa nu sitter de dar de sitter, ororliga for tillfallet.
Jag har inte direkt nagon bradis med att losa detta heller for jag ar lite upptagen med att hinka massvis med fro-yo, hoppa i vagorna, lasa bocker i solstolen utanfor lagenheten vid poolen, se man som friar till sina flickvanner i solnedgangen nar jag ar pa kvallspromenad eller bara pressa sand mellan tarna och ma allmant toppen.
Hoppas ni har overseende med detta.