mistermellz

...

Det mest värdefulla jag har kan vara ett sms i min mobil, skickat till mig själv. Det är 15 sms långt och det beskriver i ord varför jag är den jag är. En dag gick jag in i duschen, med kläderna på, satte mig på golvet och bara skrev.

Fyra avsnitt tog det. Nu är allt som vanligt igen.

På vägen till busshållplatsen hann jag spekulera i allt jag skulle göra när jag vunnit en miljon. Bussen kom och jag hann inte mer än kliva på förrän jag började skrapa i ren iver. Jag är tydligen inte så bra på att ta nitlotter...
Dock kom jag över det rätt fort. Satte den skrapade lotten i plånkan för att påminna mig om att anstränga mig mer för att få bättre karma innan jag köper en ny.


källa:okänd.

Jag fick en kommentar i bloggen idag. Det var nog den första kommentaren skriven av en människa jag faktiskt inte känner.
Jag har inte riktigt förstått detta behov av att ha en massa okända människor aka. läsare som bara vill ha mer och mer av dig som person, betalat rakt ur din egen själ och värdighet, printat i Times New Romans. Jag skriver för mig. Men jag förstår nu att även om det finns tusentals rabiata ungdomar som vill gotta sig i att klanka ner på folk som har åsikter, utan att egentligen ha några konkreta, egna, så är det faktiskt inte det som det handlar om.
Det handlar om den där enda personen som skriver att du, det du delat med dig av, har inspirerat någon annan. Genom att bara vara mig själv och skriva något som kommer helt naturligt för mig så har jag lyckats inspirera en annan människa. Jag tycker att det är det finaste som finns.
Tack, Anna.

Såg just filmen, och nu kommer jag aldrig kunna sova för jag sitter här å hoppar å dansar i stolen. Dessutom åt jag just en snickers.




google. google.

Ironiskt att jag skulle vara så uttråkad och gnällig att jag skulle slå på just den filmen som skulle få mig att känna mig som en otacksam idiot där jag satt i min morgonrock, tofflor och min friska, unga kropp. Det är ju för bövelen bara att slå slag i saken. "Love and other drugs" kan du titta på om du också är onödigt otacksam för möjligheten att forma din egen tillvaro.

Ligger kvar med monsterkoppen, den är aldrig tom. Det innebär att jag måste krångla mig upp likt en pigg 140-åring och oj:a mig över mitt brännande skinn för att tömma blåsan sisådär kvartvis. Tidigare under dagen var jag dock väldigt pigg, så pass att jag blev mitt vanliga, rastlösa jag. Jag googlade därför "tidsfördriv på internet" och fick upp en spelsida. Efter att ha spelat mig igenom en handfull, någon bana av varje, konstaterade jag att även här stämmer den klassiska frasen in; det var bättre förr. Så jag letade upp den gamla godingen super mario bros 3 online och varvade det en sväng. Inga konstigheter. Inga besvikelser.

Men utan moraltanter i närheten tänker jag nu meddela att här ligger jag och balanserar en halvliters tekopp på bröstkorgen, med huvudet på ett törnrosa-berg av kuddar och med feber upp till taket. Då och då tippar jag koppen och sörplar högljudt, för jag har inte ork att lyfta den. Ena stunden sitter jag och taggar träning vid matbordet och i andra stunden, när sista tuggan är uppäten så orkar jag knapt resa mig. Pang sa det, som ett pistolskott, så var jag golvad. Lagom till mina två lediga dagar och veckans alla tränignar och basketmatcher.

Jag är världsmästare på att dagdrömma. I dagdrömmarna är jag så bra på en massa saker. Idag när jag cyklade till affären tänkte jag på hur det skulle se ut om jag fick uppfinna en sak som med hjälp av magi kunde göra precis vad som helst. Jag tänkte mig en fick-teleporterare. Den rymdes i fickan och såg ut som en fin sten, men om man höll den hårt i handen kunde man hamna vart man ville. Hur praktiskt?
Men så kom jag på att det vore jättebra att ha en tallriksmodell i fickformat istället. Det vill säga en ihopfällbar mackapär som trollar fram en måltid varje gång man ska äta. Så bra, då slipper jag både laga mat och betala för den. Den var såklart tankestyrd och maten kunde smaka hämtpizza men innehålla lagom med fett å vara proppad med nyttigheter. Perfekt!
Men, så kom jag på hur själviska mina uppfinningar var. Så jag bestämde mig för att jag borde skapa en uppfinning som gör något åt krigen och svälten istället. Nöjd med min osjälviska gärning hoppade jag av cykeln vid affären och gick in för att köpa en påse karameller.
På vägen tillbaka insåg jag att det bara var fantasi, så jag bestämde mig för att det för det första borde gynna mig personligen eftersom att det var min fantasi, och för det andra så var det just fantasi så det fanns ingen regel som sa att jag inte kunde uppfinna en uppfinning som uppfann saker. Sagt och gjort. Alla vinner i min fantasivärld.


fortsätter att punga ut gamla eller stulna bilder

google.

Jag ska bli produktiv och sluta stjäla bilder. Snart.