People think that they think for themselves. And they do - Inside the frames of society with the tools they are daily being handed
Dagens promenadtankar
När jag är ute och promenerar så blir musiken i lurarna automatiskt mitt soundtrack för stunden och jag brukar drömma mig bort ganska hårt. Idag höll jag till exempel på att krocka med en cyklist.
Dagens promenad-tankar gick i tacksamhetens tecken. Jag tog mig en liten stund och gjorde en mental tacksamhets-lista.
En sak jag kom att tacka mig själv för var min förmåga att se alla människor precis på samma sätt, det vill säga totalt olika.
Jag ser en man, fullt påbyltad och i arbetskängor bryta ut i full sprint mitt på gångbron. Han hade gått väldigt långsamt innan och jag märkte hur två tonårstjejer skrattade och pekade väldigt hånfullt när han satte fart. "Ehh, är han ute och joggar sådär?" hörde jag den ene skrocka i pausen mellan två låtar.
Jag kan tycka att en sådan kommentar är harmlös i de flesta fall, men det kan också tyckas väldigt trångsynt. Det är som att; antingen är man ute och joggar och då är man munderad i Nike eller Adidas från topp till tå. Eller, så går man harmoniskt om man är klädd i arbetskläder. Får man bråttom och har arbetskläder på sig då, hur gör man då? Det är väl inte underligt om karln använder sina två gudagåvor till ben och springer?
Självklart lägger jag märke till avvikelser, men jag skulle snarare uppmuntra dem, oavsett om jag förstår vad som försigår i människans huvud eller inte. Folk har så svårt för avvikande beteende. Det är som om det inte går att acceptera att man inte kan relatera när någon då och då gör något som sticker ut.
Så det är jag tacksam över; min kapacitet att ha en öppen inställning till människors beteende. Ja, jag törs säga att det ska mycket till innan jag dömer en annan människa utan att lära känna denne, hur tabubelagt det än är att yttra sig på det viset.
Så mycket energi skulle gå åt till att besvära sig över detta.
I övrigt plöjer jag sunshinestories, bakar och inväntar nattjobb idag.
Ni undrar hur jag orkar mig till jobbet natt efter natt?
Vetskapen om att jag kommer kunna växla in pengarna till dollar och vika mig en koi fish när lönen kommer är vad som håller lågan uppe, såklart.
Nu är jag i säljartagen igen
KLICKA för att komma till min traderasida.
BABY BOOM
tumblr/google
Sweat is fat crying...
Ställer om dygnet 180° och förbereder mig för sex dagar av stängningspass. Hello no-lifer
Sörpla kaffe
Har svept en kopp java med protein i. Nu blir det en powerwalk i govädret. Inget dåligt väder, ba' dåliga kläder. Jag upprepar detta likt ett mantra när jag stövlar ut i dis och rusk morgonen till ära.
Dagen består av ledighet medan natten består av jobb. Perfekt att slå upp ögonen klockan åtta då tycker jag.. Naaaaat. Ska försöka mig på en tupplur senare idag.
Som om ni ville läsa om kaffe, tupplurar och VÄDRET? HAH. tji fick ni!
gubb'n i båt'n, Thailand
Hola
...Där svek min spanska. Ungefär.
Jag sitter och svär milda svordomar så som tusiken och järnspikar för att jag glömde ta ut mitt paket när jag var på affären och handlade. Jag har jobbat med diverse saker sedan 08:30 imorse och kom precis hem, utsvulten och utpumpad. Det blir att snöra kängorna och ta en vända till. 150 meter har aldrig varit så långa.
Peace.
Sotar för förlorade timmar, dör trötthetsdöden
A childlike mind is the great key to achieving your big dreams
Runners' thoughts
Du är i sista svängen av din runda. Målet går att skymta som en prick långt, långt borta. Det hettar i alla muskler och ruset bubblar i hela kroppen. Då, ur tunneln en bra bit bort dyker en annan löpare upp. Känslan när du spurtar fram, rider på ruset, springer ikapp honom; och passerar. Ingen ska över MIN mållinje före mig. Second best is first loser.
Jag har knåpat ihop en spellista med toner som förklarar hur sommaren känns
Klicka på bilden
Langkawi, Malaysia
Christmas party Koh Phangan
"made you think it"
Jag fick äntligen den sista brisen inspiration som krävdes för att avsluta min 90 cm höga kompis. Kallar den "made you think it".
Det är bara en banan, men som med all konst är den tolkningsfri.
To live a rich life you need to learn the art of gratitude, or all your sacrifices will have been for nothing
Viewpoint, Phi Phi, Thailand
Dagens ironi:
- När man skaffar cykel för att spara in busspengar och får ta de hittills sparade busspengarna och köpa nya slangar.
t-rex love
Corps Bride, T. Burton
src:tumblr
REPOST: Silly scribbles and poems on her feet on valentines day
"my beautiful girl,
you are asleep beside me, and despite the deep rumbles and grating gears of the passing vehicles on the highway outside our window, I feel so content, listening to your breathing, and the wind in the tall backyard tree, and now it is silent of all cars and trucks and roadnoise, and now it is nicer than it was before. with you I have learnt the most about myself, and consequently the world, and with you I am calmest, clearest, happiest, realest, warmest, and all other superlatives that could be used to describe just how right things are with you. I have said it a few times but I'm not sure I've ever truly been able to express just how much I appreciate you, your presence in my life, all of the things I have learnt from you both directly and indirectly. the world will change and change often, sometimes dramatically, but I know our love will always remain. we are the strongest of the strong, and I will never leave your side.
thank you for all that you have blessed me with. i am indebted to you.
yours for all time, and timelessness,
m"
you are asleep beside me, and despite the deep rumbles and grating gears of the passing vehicles on the highway outside our window, I feel so content, listening to your breathing, and the wind in the tall backyard tree, and now it is silent of all cars and trucks and roadnoise, and now it is nicer than it was before. with you I have learnt the most about myself, and consequently the world, and with you I am calmest, clearest, happiest, realest, warmest, and all other superlatives that could be used to describe just how right things are with you. I have said it a few times but I'm not sure I've ever truly been able to express just how much I appreciate you, your presence in my life, all of the things I have learnt from you both directly and indirectly. the world will change and change often, sometimes dramatically, but I know our love will always remain. we are the strongest of the strong, and I will never leave your side.
thank you for all that you have blessed me with. i am indebted to you.
yours for all time, and timelessness,
m"
Jag är hopplöst förälskad i deras djupa band. Skalar av all skepticism jag bär på och bara gör mig mottaglig för allt som är fantastiskt runtom. Har drunknat i hennes blogg idag.
Anna?
Är du kvar? :)
pic;lauraenever
In times when the world seems bigger than me
Ibland utmanar jag mig själv genom att inte använda internet eller titta i för många tidningar enbart i syftet att få känna den där känslan av att världen är stor igen. Med internet kan jag åka till andra sidan världen på en millisekund och det är intressant till en början, men efter mer än halva mitt liv hittils med internet och ett antal resor till andra ställen i världen så känner jag att jag gärna hade velat upptäcka världen utan att ha sett den hörn till hörn i små fyrkanter först...
Det är fascinerande att tänka sig något och sedan upptäcka det snarare än att ha tillgång till det tjugofyra timmar om dygnet ifrån sin lilla lägenhet men inte kunna ta på det. Jag vill bara känna mig liten i världen igen, känna känslan av att det finns något nytt och främmande där ute.
Cairns, Australien
The heart is a muscle with the power and strength to love unconditionally
Den här tjejen är en av de duktigaste människorna jag vet på denna jord på att sätta ord på saker och ting. Vackra ord. Läs hennes texter och förundras över hennes förmåga att frysa ögonblick i kvadrat. Jag brukar titta in HÄR när jag behöver påminnas om att hoppas, och allmänt vilja vara jag.
Sun will shine and leafs will break. Just you wait little child of spring. It is never easy when ones dreams are behind you
New favorite movie
Paper heart
Kan inte slutat titta på foton av minimat. Dör söthetsdöden!
klicka bild för källa.
unfinished
Last week randoms
Stör ej - inspirationsflöde
Jag har fått en cykel av min pappa!
JOY!
Japp, jag gick estetiska programmet, bild. Represent!
Last walk in paradise
Shit, här satt jag och bet på nageln och stirrade naturligt in i linsen när min webbkamera attakerade
Skuttar iväg till hamburgerfabriken med magen full av fabulös kvarg-frukost och arslet fullt av Träningsvärken of Doom. JÄVLIGT skönt. Sol, fredag, mindfullness, ni vet, hela faderullan.
Snail
Det märks så fort jag inte har ledigt, jag blir direkt inaktiv här. Jag har vaknat, lagat frukost, tränat, duschat, dö-surfat lite, städat, lagat lunch, tagit bussen till stan, letat tyg på stan, jobbat, lagat middag... Och ja, "kära dagbok" glömde jag väl lägga till där i början.
kompis från Langkawi
Sitter mest och filosoferar i diagonalt läge. Helt naturligt
Eh, hehe, ja, jo, jag har väl porrsurfat Leo-bilder i nån timme nu
Spine
- You have a gift, Jack. You see people. - I see you.
Igår gick jag på bio och såg Titanic i 3d. Jag ville mest bara skratta åt de klassiska scenerna, som är så klassiska att de blivit parodi på sig själva, men det slutade med att jag blev kär på nytt i Leonardo Dicaprios femton år yngre jag och insåg att han inte finns. FML.
Rapporterar från badkaret
Har varit på gymmet och nu ligger jag och slappar i badet. Med min macbook, ja. Spanar efter en film att slö-kolla på. Kliver inte upp härifrån förrän jag blivit ett russin.
Prisa ledigheten!
Champions breakfast
Stekt supergröt-plätta med stekta äpplen, naturell lättkvarg smaksatt med vaniljprotein och så toppat med kanel. Såklart. Såhär äter en vinnare, mina vänner!
Utdrag ur min dagbok
Under min uppväxt har jag haft det väldigt tungt med mörka tankar. Jag har alltid känt mig lite för medveten om att slutet är nära. Jag har vaknat mitt i natten och inte kunnat slå undan tanken på att när jag dör så kommer ingenting, någonsin, finnas. Inte för mig.
Min pappa var under mina tidigare år min superhjälte och jag tror inte det går att räkna gångerna han suttit på min sängkant, i timmar, för att jag skulle kunna somna utan att känna den där mörka, ensamma domedagskänslan. Det är en känsla som vrider om mitt inre och äter mig inifrån när den slår till.
Det är inte meningen att den ska belysas, för hur mycket vi än vet om det så ska vi inte vara medvetna, så att säga. Speciellt inte som nioåring. Kristendomen och övriga religioner är därför fantastiska uppfinningar men jag är besviken på att jag inte tyr mig till något sådant bara.
I och med att jag hamnat lite för djupt i existenstankar titt som tätt så har jag ofta tänkt på att det finns så mycket onödigt som folk gör och slösar tid på. Jag har strävat efter att inte göra allt det där som folk gör för att om jag gör något annorlunda så kanske jag får ut något extra av mitt liv. Detta har dock snarare framkallat besvikelse och fått mig att förakta människor som ägnar sig åt allt det vanliga.
Det går emot en massa av mina principer att skriva om det här i min blogg, dels för att jag vill inspirera till motsatsen av dessa tankar, men jag måste bara förklara detta för att kunna påvisa vikten i dessa ord när jag läste dem i min gamla dagbok ikväll:
"VAD FAN, gift dig, köp en katt, öppna café, gör alla de där klyschiga sakerna som inte spelar någon roll men som får dig att känna små saker, fjärilar. När du är död spelar det fortfarande ingen roll, men då har du i alla fall haft fjärilarna."
Jag tror vi lever för fjärilarna.
Johnnys Bird
ZOMBIE BOY
Yesterday is all a violent echo in my head
Nu klirrar det i trapphuset...
Tja. Här sitter jag och äter keso. Är totalt slutkörd så skiter i allt
Dagens egoboost-samhälle och min musikaliska resa
I vanlig ordning hade jag kunnat dra ett skämt om schizofreni i samband med detta inlägg, för det är vad vi gör; vi skämtar och vi skrattar. Mycket. Skrattar och är glada.
Vi är lyckliga i våra fina lägenheter och vi är så glada att vi har en blänkande klocka på armen som talar om när vi ska promenera raskt och hurtigt mellan aktiviteterna i vår sprängfyllda vardag. Allt för att distrahera oss. Från vad? HAH! Det är enkelt.
Det handlar om att vara lycklig. Det handlar om att bygga upp sig själv, visa sig stark, inte för någon annan än sig själv, såklart. Man ska lyckas med saker, även om det inte handlar om stordåd. Det ska vara små morötter i snören framför oss, delmål i vardagen som ger oss den där egoboosten.
Efter en löprunda i de nya, neongula löparskorna så finns det ingen hejd på de där ruset av endorfiner. Lycka!
Vad är lycka då? Jo, ett rus. Och vad händer med ett rus? Det tar slut. Så därför promenerar vi raskt mellan dessa tusen aktiviteter och håller ruset vid liv. Vi är nöjda och glada med oss själva, vi unnar oss nya, fina saker och vi belönar oss själva ständigt. Åh herregud, jag har aldrig varit lyckligare. Jag känner bara lycka. Lycka, lycka, lycka. Sådär håller det på, och det uppmuntras friskt i böcker och tidningar. Dessa hälsogurus och dessa peppande livscoacher, de är ju helt fantastiska.
Anar du en gnutta sarkasm? Det är inte så konstigt, men lägg inte fokus på den.
Jag satt och drack kaffe med en god vän igår då vi kom in på ämnet kärlek. Ungdomskärlek som det kommit att heta. Efter att diskussionen hettat till mer och mer så var vi båda, i eld och lågor, helt överens om en sak. Man vill bara vara kär.
Jag tycker såhär: Var glad åt din fina lägenhet. Spring fort som vinden i dina gula löpardojor, håll huvudet högt i din fina kostym, unna dig det där röda läppstiftet och pluta med dina fylliga läppar. Var stolt, du har ju förtjänat det som du jobbar! Var lycklig.
MEN!
När du går där och känner hur du klarar allt och hur du är nöjd med dig själv, sluta upprepa det där jävla mantrat om hur du inte behöver någon annan för att bli just lycklig.
Slit nosen från skärmen, sluta scrolla sida upp och sida ner på match.com för att hitta någon som är lika lycklig och stabil som du. Kliv ner från din ståtliga häst av självkänsla. Det sitter inte i hästen, jag lovar (metaforiskt talat). Sätt ditt mänskliga jävla hjärta i den där kostymärmen och bara förlora dig. Du vet ju ändå vem du är vid det här laget.
Låt dig falla, och falla hårt som fan. Skrapa upp kostymbyxorna, låt någon smeta ut det där röda självförtroende-läppstiftet. Slösa en natts skönhetssömn, slösa flera (det är väl ändå det du har all den där dyra kosmetiken till?). Slösa, slösa, slösa, vad har du för anledning att spara på dig själv? All styrka du byggt upp och all din självkänsla du samlat ihop, vad ska du ha den till? Väntar du på att ensam klampa över mållinjen i ditt sista andetag och mottaga något diplom? Vart ska du hänga det?
Det handlar så mycket om att vara lycklig av sig själv att det blivit så enkelt att släppa någon man en gång älskat. Eller behöver vi ens älska någon på riktigt när vi älskar oss själva så mycket?
Jag säger låt krossa ditt hjärta om det vill sig så illa! Ta månader, ta ett år, ta tio år på dig att lappa ihop det och försök igen.
Som min vän sa: "De tre bra stunder vi skulle kunna ha väger upp de sjutton dåliga stunder av gräl och tårar om man känner på rätt sätt för den personen". Ja, då är jag hellre tonårskär och dum i huvudet, offrar allt och går sönder än att vara en stålmänniska på ett konstant lyckorus.
Med det sagt:
Nu på morgonen var jag på promenad med min äldsta playlist i snäckorna; This is where I keep my memories. Ibland är jag rädd att tappa mig själv. Jag kallar det för min hemlighet för att jag inte talar högt om det, men det är inte bara jag som ser det.Jag går raskt och beslutsamt över bron, som alltid. En kopp kaffe skvalpar i magen.Mitt i en Bright Eyes-låt upptäcker jag att jag har sällskap. Det är 17-åriga Melli som spatserar på broräcket. Hon säger kom! Kom upp och testa! Utsikten är så annorlunda bara 1,5m över marken än där du vandrar nu.Låten tar slut och byts av utav Kents pärlor. Direkt ser jag ett nytt ansikte. Det är 14åriga pop-melli som skuttar runt i tyll och randiga strumpor.Jag kommer ihåg när jag en gång frågade min bror vad han lyssnade på för musik. Det var i mitt punkrock-stadie och genast får jag sällskap av 16-åriga Melli som räcker ut sin nypiercade tunga och påminner mig om att vara tuff.Men jag vet något som hon inte vet. Hon som blev så chockad över att lillebror inte plöjde album efter album i itunes utan bara ville spela fotboll. Jag vet att oavsett om man sitter bakom dunkla persienner och bokstavligen bombar hjärnan med riff och takter eller springer runt i smutsiga fotbollsstrumpor och skapar sina egna toner så är musiken överallt.Det lärde jag mig av 19åriga äventyrar-Melli. Hon som påminner mig och hjälper mig att dra i mungiporna åt solen och nya människor.14-åriga melli tar dubbla steg för att hinna med mig. Hon vingliga fram på sina nya, ovana bambi-ben, drar i min jackärm och nickar instämmande. Sakta ner! Säger hon. Ja, vart har du så bråttom? Undrar mitt 19-åriga jag.Jag ska duscha och äta frukost och kolla facebook och sånt innan jobbet, påminner jag.De alla suckar och skakar på huvudet. Jag känner dem väl, vet vad de menar. Jag är redan påväg hem, lika bra att njuta av solen på vägen. Jag behöver inte vara orolig, musiken kommer alltid att påminna mig om vem jag är. Som Penny Lane säger: "...And if you ever get lonely, just go to the record store and visit your friends".17 år
The World
Roadtrip cravings
Det skulle sitta så galet fint med en roadtrip just nu. Fötterna på instrumentbrädet, raybansen på näsan, oasis i högtalarna och så bara fullt ös in i solen. Ska du med?
pics:google
Drar ut och carpar lite diem, en solig dag till ära liksom
Håll min hand för nu släpper jag taget om massor av favoriter
Rensar i garderoben! TILL MIN SIDA PÅ TRADERA
Sushihäng
Efter ett stadigt pass på hamburgerfabriken blev jag upphämtad (till fots) av Sarah och vi vandrade från den ena delan av stan till den andra för att plocka på oss allt från sushi, till vindruvor, till svenska deckare, för att sedan landa på Klintbacken. Några fler max-loosers droppade in och resten av kvällen spenderades i soffläge.
Nu dör jag trötthetsdöden för att sedan återuppstå lagom till ett långdistanspass på löpbandet imornbitti.
På återseende.
No. I'm sorry, buying ridiculously expensive clothing and owning a curling iron does not make you a creative person
En go vän gav mig mitt första påskpynt
