mistermellz

Dagens promenad-tankar gick i tacksamhetens tecken. Jag tog mig en liten stund och gjorde en mental tacksamhets-lista.

En sak jag kom att tacka mig själv för var min förmåga att se alla människor precis på samma sätt, det vill säga totalt olika.

Jag ser en man, fullt påbyltad och i arbetskängor bryta ut i full sprint mitt på gångbron. Han hade gått väldigt långsamt innan och jag märkte hur två tonårstjejer skrattade och pekade väldigt hånfullt när han satte fart. "Ehh, är han ute och joggar sådär?" hörde jag den ene skrocka i pausen mellan två låtar.

Jag kan tycka att en sådan kommentar är harmlös i de flesta fall, men det kan också tyckas väldigt trångsynt. Det är som att; antingen är man ute och joggar och då är man munderad i Nike eller Adidas från topp till tå. Eller, så går man harmoniskt om man är klädd i arbetskläder. Får man bråttom och har arbetskläder på sig då, hur gör man då? Det är väl inte underligt om karln använder sina två gudagåvor till ben och springer?

Självklart lägger jag märke till avvikelser, men jag skulle snarare uppmuntra dem, oavsett om jag förstår vad som försigår i människans huvud eller inte. Folk har så svårt för avvikande beteende. Det är som om det inte går att acceptera att man inte kan relatera när någon då och då gör något som sticker ut.

Så det är jag tacksam över; min kapacitet att ha en öppen inställning till människors beteende. Ja, jag törs säga att det ska mycket till innan jag dömer en annan människa utan att lära känna denne, hur tabubelagt det än är att yttra sig på det viset.

Så mycket energi skulle gå åt till att besvära sig över detta.

I övrigt plöjer jag sunshinestories, bakar och inväntar nattjobb idag.