mistermellz

Jag är kär i precis varenda karaktär i detta mästerverk till serie. Kär-kär.

Har hört att det krävs ett geni för att kunna leva i kaos. Min svenska låtsas-ödmjukhet (aka jantelagen) tar över: Kanske behöver man bara vara infödd i det...

Vakna. Kisa. Sitta. Mobiltelefon. Sms. Missat. Samtal. Fönster. Persienner. Ljus. Vänja. Träd. Blå. Himmel. Tofflor. Stå. Gå. Kök. Slut. Mjölk. Suck. Sol. Le. Mackor. Smör. Rosta. Radio. Dansa. Dator. Tidtabell. Skynda. Packa. Väska. Borsta. Tänder. Termometer. Täckbyxor. Vantar. Mössa. Leta. Nyckel. Febril. Överallt. Panik. Fickan. Hitta. Skratta. Låsa. Springa. Skutta. Hinna. Betala. Snäll. Chaufför. Lockligt. Hår. Biljett. Vika. Hjärta. Mp3. Kate. Njuta. Titta. Känna. Andas. Plinga. Framme. Strosa. Akta. Bilar. Hemma. Konstatera. Planera. Städning... Sedan. Oj. Hungrig. Spis. Korv. Mackaroner. Hacka. Gurka. Kniv. Aj-aj. Äta. Mätt. Kakor. Mättare. Postpaket. Leggings. Testa. Passar. Fint! Sjunga. Fotölj. Blogg. Nu.

Idag är en dag då jag har total koll. Ingenting är borttappat, allting är sorterat och uppradat. Det är kul hur man inte kan njuta av en sådan tillvaro på direkten utan måste ta sig själv i kragen för att den första instinkten blir att oroa sig över vad för bekymmer som komma skall.

Ibland sitter man insjunken i någon form av projekt, helt uppslukad för en lång, lång stund. Så mitt i allt blir man distraherad av ett ljud, en vindpust eller en känsla av något slag. Man rätar på ryggen och vänder upp blicken. Som en känsla av att ha varit utslagen eller avstängd för en obestämd tid blinkar man till och träffas av hundratals blandade tankar och känslor på samma gång, aktiveras. Utanför fönstret breder en dimma ut sig över den gnistrande snön. Solens strålar träffar en rad med långa istappar som i sin tur skjuter strålarna vidare ifrån sig åt alla håll i en regnbågsfärgad krans. Trädens grenar är prydda med frost. Tusentals bladtunna kristaller sprider var och en sitt eget sken. Solen, isen, snön... Bara det är som ett naturligt fyrverkeri som pågår i timmar. Trotsa kylan, trotsa rastlösheten. Trotsa mediahungern, för det finns en hel värld av små mirakel som väntar utanför ditt fönster. Det handlar inte om ett drama som utspelar sig på en bioduk i en dunkel biograf. Det handlar om små detaljer som vi så lätt glömmer bort att uppskatta, men som är minst lika fascinerande som paradise hotel.

Ja, jag gillar att ta ställning till de små frågorna. Fint, men snorkallt än en dag. -20. Som genom ett mirakel somnade jag tidigt inatt och blev väckt där kring halv nio, något så när pigg, av arbetsförmedlingen? Jag trodde inte att de var på riktigt, haha. Skämt åsido, håll tummarna.

Idag köpte jag en ansiktskräm som var dyrare än mina basketkicks... Det var ännu ett av mina berömda impulsköp och jag svär vid något heligt att blir jag inte len som en babystjärt i fejset efter detta så börjar jag att planera mina inköp, som andra människor.

Sitter vid den stationära datorn som jag hade glömt bort litegrann. Men här finns ju ett gäng gamla blider som väcker minnen. Kul skit!

Jag är så väldigt tacksam för så mycket. Det blir överväldigande ibland, bubblar upp inombords och drar i mungiporna. Jag är tacksam för allt jag får uppleva och bevittna.
Som när jag sitter på en buss och himlen står i lågor, när någon långt borta hör av sig för att de tänker på mig, eller när någon sjunger från djupet av sitt hjärta och jag får höra det. "Tacksam för det lilla" skulle man kanske säga, men mina erfarenheter är det mest värdefulla jag äger. Det enda som egentligen är mitt.

Utan att direkt använda sig utav våldsamma scener, som vanligtvis för att beröra, slår den sig rakt in genom bröstkorgen, in i hjärtat och ut genom tårkanalen med hjälp utav stora, kraftfulla ord.

Nästa gång du kommer på dig själv med att beundra något hos någon annan i tystnad; tala om det. Det finns väl ingen anledning för dig att sitta och hålla på något som kan göra någon annan glad?

Du vet att du har sömnsvårigheter när: Du är kanontrött och lägger dig i sängen för att senare komma på dig själv med att ligga och visk-sjunga winnerbäcksånger i takt med den högt tickande väggklockan. Eller är det sommarlängtan?




fail

Mina busskvitton har sedan jag var liten haft en tendens att bli till hjärtan och hamna på sätet. Inte för att jag är rastlös och inte vet hur en papperskorg ser ut, utan för att jag vet att jag själv hade blivit uppmuntrad av att hitta det. Nu hade någon satunge dessutom kletat fast sitt tuggummi på stolen framför, synd men ändå lägligt.

Första gången vid en dator på ett tag. Nu - sova. Men, jag dyker upp inom kort och berättar om mina äventyr. Och även mina tyr.. ööhhh sängen var det, ja.

Det är lite tragikomiskt att sedan jag stängde pajhålet och började posta mest bilder här så har besökarantalet ökat med ca 10 unika träffar per dag. Jag var alltså inte så jäkla klyftig.


En julklapp jag knåpade ihop till farmor


Sister Hazels platta Before the amplifiers är ju schysst förresten!

klotter

Sol och glittersnö. Idag städar jag mitt äckelrum till min spotify playlist Dance like nobody's watching.