mistermellz

Ibland sitter man insjunken i någon form av projekt, helt uppslukad för en lång, lång stund. Så mitt i allt blir man distraherad av ett ljud, en vindpust eller en känsla av något slag. Man rätar på ryggen och vänder upp blicken. Som en känsla av att ha varit utslagen eller avstängd för en obestämd tid blinkar man till och träffas av hundratals blandade tankar och känslor på samma gång, aktiveras. Utanför fönstret breder en dimma ut sig över den gnistrande snön. Solens strålar träffar en rad med långa istappar som i sin tur skjuter strålarna vidare ifrån sig åt alla håll i en regnbågsfärgad krans. Trädens grenar är prydda med frost. Tusentals bladtunna kristaller sprider var och en sitt eget sken. Solen, isen, snön... Bara det är som ett naturligt fyrverkeri som pågår i timmar. Trotsa kylan, trotsa rastlösheten. Trotsa mediahungern, för det finns en hel värld av små mirakel som väntar utanför ditt fönster. Det handlar inte om ett drama som utspelar sig på en bioduk i en dunkel biograf. Det handlar om små detaljer som vi så lätt glömmer bort att uppskatta, men som är minst lika fascinerande som paradise hotel.