mistermellz

Jag tycker att den här staden är fantastisk. Arkitekturen, parkerna, hjälpsamheten. Men vad är det för fel på britternas attityd? Jag må vara svensk och van vid att, som Märta sa "folk här står inte som i Sverige och muttrar i örat på sin kompis när någon tränger sig före i kön, här säger man till", men måste man då bli renodlat och rödblossande arg på en människa man varken känner eller vet något om dess avsikter? Okej, Svenskar är skitkass på att säga något över huvudtaget till folk de inte känner på grund av denna strävan efter att vara mellanmjölk och så vidare, men för tusan, man går väl inte och startar bråk på gränsen till fist fight varje gång någon gör någonting av misstag? Det går inte ens att räkna gångerna jag stått med ögonbrynen halvvägs till månen och inte förstått vart en kommentar har kommit ifrån, för ena sekunden låter det please och excuse me innan det tar en helvändning och går över i salivsprutande svordomar.

Senast idag fick en kassörska på Morrison's tampas med två arg kunder som minsann hade sett henne slå in ordinarie pris på ett packe tomater som var på extrapris. Det hela slutade med att det mörkhyade paret konstaterade kassörskans racistiska tendenser och lämnade affären utan att köpa någonting. Väl utanför affärens glasdörrar ser jag hur de fortsätter att bråka, nu med varandra och där slutar det i att kvinnan visar långfingret och tar en egen väg hem.

Allt detta känns en aning "two faced". Du hinner knappt blinka innan någon rycker in och hjälper dig att bära kassar eller är nära på att hålla din hand hela vägen till närmsta underground när du frågat om vägen, men det är samma visa innan du har en argsint britt i ansiktet för att du inte flyttade in två centimeter till när vagnen var full väl nere i tunnlarna.