Jul.

När den enda kopplingen jag har till svensk jul är facebookstatusar till höger och vänster känns julen som en sådan sak som händer långt, långt borta. Sådant man läser om i tidningen. Jag ser ingen större vits med att fira jul när jag inte är med de människor jag älskar ändå, det är trots allt vad jag firar. Jesus i all ära men jag kände inte grabben.
Jul eller inte, jag saknar mina ögonstenar, mina bröder, så innerligt mycket. Det går inte en dag som jag inte är stolt över att vara storasyster.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0