mistermellz

Drömmar. Det är ett av de finaste orden jag vet. Det skapar en liten explosion av alla regnbågens färger i mitt sinne och färgerna flyger runt och fläckar ner alltihopa. Drömmar är önskningar större än verkligheten själv. De är större än de tyngsta slagen eller de hårdaste av ord och de kan ta människor igenom nästan vad som helst. Man kan leva på drömmar, tack vare drömmar. Jag önskar att jag hade fler drömmar, men jag har kommit att se på livet i ett allt för stort samanhang för att ha några kvar. Det är svårt att backa tillbaka när jag väl hamnat i de banorna. Jag kan dagdrömma, och natt-drömma, och ha drömmar för stunden, men drömmarna blir aldrig längre större än sanningen för mig, och jag saknar det så. Drömmar är betet i snöret som hänger framför oss där vi vandrar. Utan dem har vi inte samma behov av att sträva framåt, och det är ju det som är tänkt för oss.
Men jag har inte fastnat. För även om sanningen är för stor i min värld för att drömmarna ska få plats, så finns det så mycket som är vackert, och jag kommer fortsätta att distraheras av det.
Det är allt det vackra som får mig att sträva framåt, för så länge jag vandrar så kommer det att dyka upp nya sevärdheter, insikter och intryck längs min väg. De människor som rör vid mig, deras ansikten som speglar allt de vet, det är vackrare än sanningen.



google.