Hej igen
Nu är det färdighaft med att gräva för djupt i existenskorgen och inse att botten utgörs av ett hål. Nu är det slut på att sträva efter att efterlikna och att stå rakt. Jag tänker balansera på kanten av korgen med krokig hållning. Om du inte förstår mig och mina metaforer så kan du läsa någon annans blogg. Och ta mig inte med en nypa salt. Om du inte vill ha ren och skär mig, så strunta i det. Tack och adjö.
Jag tror också att botten är ett hål. Det är nog inte möjligt att köra sig själv så långt ner i botten och där hitta någon slags stadig mark. Tvärtom. De gånger jag känt stabilitet i mitt liv har det ju knappast varit när jag varit där nere i avgrunden, utan när jag varit påväg upp.
Älskar dig min fina vän. Du betyder väldigt mycket för mig och du inspirerar mig på många sätt.
