mistermellz

Bakom persiennerna i ett dunkelt rum, uppkrupen i soffan med en skål müssli och Missy Higgins gör jag morgon (lite senare än andra). Nattjobb och långa promenader i duggregnet har kantat mina dagar. Det är definitivt höst och alla känslor är kyliga, men kristallklara. Jag vägrar säga att jag inte vet varför jag känner som jag gör någonsin igen, för det är inte bara jag i mitt liv, även om allt cirkulerar kring mig i det.

Man skulle haft en hund. En sådan lurvig, nyfiken best att dela alla höstens rostfärgade promenader och filtbeklädda te-och-värmeljus-kvällar med. Fast sådan är ensamheten ibland också kan jag tycka. Som en stor hund -trogen, mysig och totalt fördomsfri.