Ironiskt

Jag är ingen ordentlig människa. Det är ingen hemlighet, snarare ett ökänt faktum. Jag bryr mig inte om ordning och reda lika mycket som jag bryr mig om, ja, allt annat.
Sedan jag flyttade in i min lägenhet, för cirka tre månader sedan, så har jag struntat blankt i att köpa en trådlös router och kört på en millång nätverkskabel. Denna har hängt och släpat efter min stackars macbook kors och tvärs mellan köket och vardagsrummet för att i andra änden ligga som ett enormt skatbo bakom skohyllan. Detta har för mig varit en totalt obetydlig detalj medan mina gäster ofta påpekat hur fult eller opraktiskt detta fenomen sett ut.
Det är ju inte direkt första gången man får höra något sådant. Jag har trivts hur bra som helst med denna fantastiskt fula men ekonomiska lösning... Tills igår när kabeln valde att glappa i några timmar för att till slut ge upp.
Sörjandet blev kortvarigt då jag tidigare idag var in på Kjell och company för att motvilligt köpa mig en router. Efter en rad svordomar följt av den euforiska känslan av erövring när jag till slut fick skiten att fungera genom manuell installation så hade jag äntligen internet igen.
Detta resulterade i att jag blev rastlös och började möblera om i vardagsrummet istället. Efter tre timmar av detta ser det näst intill likadant ut och nu sitter jag här och tänker på hur ironiskt det är att jag inte kan känna mig fulländad och finna ro förrän jag vet att jag har valmöjligheten att vara uppkopplad på vilda webben, även om jag väljer bort det så fort den infinner sig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0