mistermellz

Jag har funderat lite, dragit paralleller mellan inredning och våra liv.

I och med att vi alla måste ha samma panelgardiner, carpe diem i träbokstäver och en abstrakt fondvägg med tulpaner hemma så anser vi att det inte passar sig att hänga en handmålad tavla på väggen som skär sig med resten av svensson-temat. Det spelar ingen roll vart tavlan kom ifrån eller vem som givit den till oss.

Varför har vi inte plats för annat än massproducerad felfrihet? Varför ska det spela roll att vi inte är felfria nog att det finns plats för oss själva eller något personligt och lite skamfilat i våra egna hem?

Det är lite som med allt annat, det här med inredning. Man har det så fläckfritt om än opersonligt som möjligt runtom sig för att kunna lura till och med sig själv att skavankerna inte existerar. Varför göra sitt eget hem till en fasad? Varför begränsa sin tillvaro till en enda skala? När och vart ska man då ha tid för utsvängningar och att vara sig själv?

Om man tycker om något, om det betyder något för en, så ser jag ingen anledning till varför det inte ska få plats och snarare göra helheten vackrare.

Det bästa som finns med att få komma hem till någon annan är inte när du kan säga att du vet precis vart de köpt allting och att de dammsuger fem dagar i veckan, för det säger ingenting. Det bästa är när du kommer hem till någon som visserligen bor i en salig röra av prylar, men du kan säga precis vem den saliga röran tillhör, vem som bor där.

tumblr